Vem sa att idrott är en lek?

Jag agerade nyss världens bästa syster då jag 23.40 cyklar och möter min lillebror som kommer med tåget från Malmö, närmare bestämt Malmö FF-Helsingborgs IF.
Jag står på perrongen och väntar och ser en blond, blåögd pojkspoling klädd i ljusblått, förlåt, himmelsblått från topp till tå. Eftersom Malmö FF vann med 2-0 trodde jag att jag skulle möta en överlycklig, helgalen Lukas med istället var han skärrad. Han hade nämligen hamnat på ett tåg som går via Lund mot Helsingborg och dessutom råkat kliva på HIF's särskilda supportervagn, helt ensam.
Tåget var dessutom 15 minuter försenat och han hade fått utstå en resa med arga blickar, skällsord och den verkade ha varit allmänt obehaglig. Dock fanns där tydligen fyra storvuxna poliser som han hade krypit in bakom.

Slutsats: Min lillebror har nog aldrig varit så glad att se mig som han var nyss. Nu kastar vi in handdukarna, jag och lilleman. Han upplyste mig nyss om att jag ska vara glad att han skrek sönder rösten på matchen, annars hade han sjungit MFF's ramsor hela natten.

So long
LinaOO

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback