Bahamas!

God kvall vanner!
Har ar klockan 22.15 och jag och lilleman hanger just nu pa Business Center, pa Pelican Bay, pa BAHAMAS! Bahamas ar helt otroligt. Klarblatt hav, paradisstrander, kanonhotell, superskona manniskor, 35 grader, god mat osv. MEN DET OSREGNAR!! Vi anlande i eftermiddags, solen sken och jag kande direkt att jag kan tanka mig att bosatta mig har. Men sen oppnade sig himlen, och det var ingen liten skur. Jag vet inte exakt vad monsumregn innebar, man jag kan ana att det ar nagonting i denna stilen. Dock har det inte regnat hela tiden, utan vi har hunnit med ett dopp i det varma havet samt en god middag pa en fiskrestaurang.

Flygresan hit var inte helt smartfri. Imorse, narmare bestamt 6.15 hoppade vi in i en taxi utanfor hotellet i New York. Da vi satt pa forsta flyget (hade en mellanlandning pa vagen till Bahamas) upptacker jag att jag saknar mig mobil. PANIK PANIK PANIK! Men, inte mycket att gora at da flyget skulle lyfta inom nagra minuter, samtidigt som jag ar helt saker pa att mobilen maste akt ur min ficka i taxin. Och vet ni hur manga taxibilar det finns i New York? Tror det ar runt 17.000 stycken. Den flygturen var ganska deppig..

... Tills vi landade. Har hander det otroliga. 1.5 timme senare mellanlandar vi i Charlotte. Vi har tankt att sparra min mobil sa fort det gar. Men sa fort pappa och Lukas satter igang sina telefoner ramlar det in sms fran olika personer, HEMIFRAN, som meddelar att jag blivit av med min mobil, och att den finns att hamta pa hotellet i New York.
En sten slappte fran mitt hjarta, samtidigt som jag inte fattade naganting. Men efter ett tag gick det upp for oss att mannen, hjalten, som hittat telefonen hade gatt in pa min facebook och skrivit ett meddelande som alla mina vanner kunde lasa, och bad dem kontakta mig.
Efter mycket om och men fick jag tag pa denna man, som nu har skickat min telefon till Lund. Behover jag saga att jag ALSKAR FACEBOOK?
Ar inte detta typiskt Lina Olsson sa sag. Men som jag brukar saga, saker och ting loser sig alltid.

Nu borjar lilleman, som for ovrigt har vuxit om mig, vilket jag aldrig trodde skulle intraffa, bli trott. Det ar dags att kasta in handduken.

So long
LinaOO

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback