Under denna dag har jag varit med om något som kan vara det värsta i mitt liv. Ja, det låter dramatiskt. Men det var det!
Jag har länge dragits med knäont och idag hade jag och Johannes Johnsson fått tid hos en sjukgymnast i Ystad. Mor körde alltså ner oss till denna sydliga stad. Han började med att säga: "Din rörlighet är ju inte så farlig." Från det ögonblicket gillade jag denna sjukgymnasten starkt. Det konstaterades att jag har hopparknä. Sedan berättade han om hur rehaben ska gå till osv. Bland annat skulle han behandla knät genom att göra små "hål" i knäskålssenan. Jag låg på massagebänken, han satt och pratade, och rätt som det var började han SPIKA i knät på mig. På denna punkt är jag jätteöm även om man bara snuddar den, och han spikade i den!!! Efteråt berättade han att denna behandlingen i knät är bland det värsta man kan göra och att det går inte att beskriva hur ont det gör. Jo tack! Jag trodde jag skulle få lite behaglig akupunktur, men icke.

Vi är nu hemma efter denna dagsutflykt. Vi kom hem till en bror som är supertaggad. Han går omkring och småbrottas, samtidigt som han går igenom alla MFFs hejarklackslåtar. Imorgon är det nämnligen dags för Malmö FFs hemmapremiär, och inte helt otippat kommer min bror befinna sig där.
"Lina du kan inte förstå vilken känsla det är att komma till arenan, se gräset och spelarna som värmer upp. Det är helt otroligt"
"Vilken tur att jag blev MFF:are. Tänk om jag hade blivit HIF:are, fy fan!!"
"Jag ska vara så himla fin imorgon. Jag ska ha malmös matchställ på mig förstår du väl!"
För husefridens skull hoppas jag verkligen att Malmö vinner imorgon, annars kommer det bli en jobbig vecka. Dock är det tur att jag och min bror inte är hemma samtidigt så ofta.

Allt för mig denna måndagskväll
So long
LinaOO