Idag utvecklade jag min julklappsidé till mamma, jag ska inte berätta så mycket om för risken finns att jag avslöjar mig.
Däremot tänkte jag göra min konversation med min bror offentlig.

- Lukas jag har kommit på en skitbra julklapp till mamma!
- Jaha, vadå då? Muttrat han
Jag berättar om min idé och han ser först lite skeptisk ut, tills han fattar vad jag menar. Han är ganska trögfattad ibland.
Efter ett tag när vi dskuterat lite hur vi ska gå till väga säger han plötsligt:
- Lina jag tror detta är den bästa och mest påhittigaste julklappen vi gett hittills, hon förväntar sig inte så mycket av oss. Ska vi verkligen ge det?
Och med detta vill jag tillägga att denna julklapp till mamma inte är speciellt speciell, men med tanke på hur vår julklappshandel brukar gå till så är det otroligt påhittigt.
Det brukar gå till så att vi frågar mamma vad hon önskar sig. Hon svarar: "Snälla barn", ett svar som inte hjälper oss speciellt mycket. Därefter tvingar vi henne att säg någonting som t.ex. vantar, då nästa fråga är: "Vad för några vantar?" eller bodylotion, då följdfrågan lyder: "Vilket märke?". Och sedan inte helt otippat får hon precis det hon sagt till oss att köpa. Inte så kul egentligen...

Efter vår diskussion om mammas julklapp sa jag till lukas:
- Jag funderade ett tag på om vi skulle slå på stort och köpa en weekend till dom eller en helg på något spa eller något i den stilen.
Han tittar på mig, blicken bara skriker idiot, han ser tröttsamt på mig, sedan rynkar han ögonbrynen och ser väldigt skeptisk ut.
- Lina har du glömt bort vad jag har för framtidsplaner eller?
- Ja, har du några planer ens?
- Ja jag ska först köpa ett PS3, sen ska jag köpa en ny tv och sen ska jag köpa en ny dator. Tror du att jag har råd att köpa en sån julklapp till mamma och pappa eller?
- Lycka till, säger jag.

Nu kan jag tänka mig att ni är ganska nyfikna på vad vi har tänkt köpa till mamma, men det kan jag ju inte säg!

Nästa stopp, gymmet.
So Long


Jag och cleverhead